Antivaxxare.se

    Kikhosta

    Kikhosta är en mycket smittsam luftvägssjukdom orsakad av Bordetella pertussis som fortsätter att cirkulera i Sverige trots hög vaccinationstäckning, med störst risk för de yngsta spädbarnen.

    Vaccinbegreppet →Programmet och doserna →Vår täckning →

    Vad sidan inte visar

    • Ingen bedömning av enskilda vaccinationsbeslut.
    • Ingen sammanvägning av nytta mot risk för en enskild individ.
    • Ingen kvantifiering av hur mycket smitta som förs vidare av vaccinerade personer med lindrig eller symtomfri infektion – underlaget beskriver problemet men saknar siffra.
    • Sjukdom, vaccinbegrepp, handelsprodukt och programrekommendation är fyra olika saker och hålls isär genomgående.

    Vad är kikhosta?

    Kikhosta är en mycket smittsam luftvägsinfektion. Enligt Nature Reviews Microbiology 2024 minskade helcellsvaccinets utrullning historiskt sjukdomsförekomsten dramatiskt, men flera höginkomstländer med hög täckning av acellulärt vaccin har sett en återkomst av sjukdomen.

    Sverige avbröt den allmänna kikhostevaccinationen 1979 på grund av det dåvarande vaccinets försämrade skyddseffekt och misstänkta allvarliga biverkningar, och blev därmed ett av få höginkomstländer utan allmän kikhostevaccination under flera år.

    Källor: FHM – vaccination mot kikhosta, Nature Reviews Microbiology 2024

    Smittväg

    Kikhosta är en mycket smittsam luftvägssmitta som fortfarande cirkulerar i Sverige trots hög vaccinationstäckning. Smittkällan för de minsta spädbarnen är ofta äldre syskon eller vuxna med lindrig, utdragen hosta.

    Flockeffekten är enligt underlaget ofullständig: vaccinet minskar sjukdom kraftigt men kontrollerar infektion och kolonisation sämre. Detta är, enligt de källor vi har, den vetenskapligt starkaste kritiken mot dagens acellulära vaccin. En babianmodell (Warfel 2014) visade att acellulära pertussisvacciner skyddar mot sjukdom men misslyckas med att förhindra infektion och smittspridning i den modellen – ett mekanistiskt, inte ett direkt humant, belägg.

    Källor: FHM – kikhostestatistik, Warfel et al. PNAS 2014, Nature Reviews Microbiology 2024

    Sjukdomsförlopp och sjukdomsbörda

    Under de vaccinfria åren 1981–1983 vårdades cirka 2 300 barn på sjukhus för kikhosta i Sverige. Hälften var under 1 år. Fyra procent av de sjukhusvårdade hade neurologiska komplikationer och fjorton procent lunginflammation.

    Under 1980-talet, när kikhostevaccination inte gavs allmänt, hade enligt svenska studier omkring 60 procent av ovaccinerade barn haft kikhosta före 10 års ålder. Dödsfall är sällsynta men förekommer: under toppåret 2024 avled ett spädbarn i kikhosta i Sverige.

    Källor: FHM – vaccination mot kikhosta, FHM – kikhostestatistik

    Kikhosta i Sverige

    2025 rapporterades 782 fall av kikhosta i Sverige, motsvarande 7,4 fall per 100 000 invånare. Av dessa var 51 fall hos spädbarn under 1 år, vilket motsvarar 52 per 100 000 i den åldersgruppen – ungefär sju gånger befolkningsincidensen. Av 50 spädbarn med känt födelsedatum var 13 under 3 månader.

    2024 var ett toppår med 2 545 fall, motsvarande 24 per 100 000, och ett spädbarn avled. Kikhosta är cykliskt, och varken 2024 eller 2025 utgör enligt underlaget ett 'normalläge'. Anmälda fall är inte samma sak som samtliga infektioner: lindriga fall hos vuxna diagnostiseras sällan.

    Källor: FHM – kikhostestatistik

    Mått, enheter och nämnare

    Dödlighet, incidens och letalitet är olika mått och får inte jämföras rakt av. Varje rad redovisar enhet, period och nämnare.

    Mått för Kikhosta
    MåttTypVärdeEnhetPeriodNämnare
    Rapporterade fall av kikhosta, Sverige 2025incidens7,4782 anmälda fall totalt.fall per 100 000 invånare2025hela den svenska befolkningen
    Rapporterade fall av kikhosta, Sverige 2024 (toppår)incidens242 545 anmälda fall totalt; ett spädbarn avled.fall per 100 000 invånare2024hela den svenska befolkningen
    Rapporterade fall hos spädbarn under 1 år, Sverige 2025incidens5251 fall bland barn under 1 år.fall per 100 000 invånare i åldersgruppen2025svenska befolkningen under 1 år
    Sjukhusvårdade barn under de vaccinfria årenantalcirka 2 300Hälften av de sjukhusvårdade barnen var under 1 år.sjukhusvårdade barn1981–1983ej angiven i källan (absolut antal, ingen befolkningsnämnare)
    Andel sjukhusvårdade barn med neurologiska komplikationerkomplikationsandel4procent1981–1983sjukhusvårdade barn med kikhosta under perioden
    Andel sjukhusvårdade barn med lunginflammationkomplikationsandel14procent1981–1983sjukhusvårdade barn med kikhosta under perioden
    Skyddseffekt (effectiveness) efter tre doser, enligt FHMannat80–85Skyddet börjar gradvis avta efter omkring 5 år.procentefter avslutad tredosserie, tidsram för avtagande ej exakt angivenvaccinerade barn jämfört med ovaccinerade, enligt FHM:s sammanfattning
    Skydd för spädbarn 0–2 månader via maternell vaccinationannatcirka 80Gäller vaccination av gravida efter vecka 16, sedan 2022.procentspädbarnsperioden 0–2 månaderspädbarn till vaccinerade mödrar jämfört med spädbarn till ovaccinerade mödrar, enligt FHM:s sammanfattning

    Komplikationer

    • Neurologiska komplikationer vid sjukhusvårdad kikhosta

      Neurologiska komplikationer hos barn som sjukhusvårdades för kikhosta under de vaccinfria åren.

      Frekvens: 4 procent

    • Lunginflammation vid sjukhusvårdad kikhosta

      Lunginflammation hos barn som sjukhusvårdades för kikhosta under de vaccinfria åren.

      Frekvens: 14 procent

    • Dödsfall hos spädbarn

      Enstaka dödsfall hos spädbarn, senast dokumenterat under toppåret 2024.

      Frekvens: EJ EXTRAHERAD En beräknad letalitet (dödsfall per antal spädbarnsfall) med nämnare finns inte extraherad; underlaget anger endast enstaka absoluta dödsfall.

    Vaccinationens roll – tre mått som inte är samma sak

    Efficacy (Lancet 1988, Gustafsson 1996, Greco 1996 – kontrollerade prövningar av kikhostekomponenten), effectiveness (FHM:s 80–85 procent i verklig användning, samt Klein 2012 om avtagande skydd) och immunogenicitet (EMA:s antikroppsdata för de moderna sexvalenta produkterna) mäter tre olika saker och får inte sammanblandas, i linje med Nature Reviews Microbiology 2024:s påpekande att skyddets varaktighet, transmission och bakteriell evolution är kvarstående osäkerheter.

    Efficacy (studieförhållanden)
    54 procents skyddseffekt för monokomponentvaccinet och 69 procent för tvåkomponentsvaccinet mot kulturverifierad kikhosta (79–80 procent mot hosta i mer än 30 dagar), i den svenska placebokontrollerade prövningen 1986; i 1992–1995 års svenska jämförelse hade femkomponentsvaccinet 85,2 procents skyddseffekt, tvåkomponentsvaccinet 58,9 procent och helcellsvaccinet 48,3 procent mot en DT-kontrollRCT-mätt effekt under studieförhållanden, gäller enbart kikhostekomponenten och äldre produkter – inte dagens sexvalenta kombinationsvaccin i sin helhet.
    Effectiveness (verklig användning)
    80–85 procents skydd mot sjukdom efter tre doser i verklig användning, enligt Folkhälsomyndigheten, med gradvis avtagande skydd efter omkring 5 år (jfr Klein et al. 2012 om avtagande skydd efter femte dosen i amerikansk observationsdata)Observationsdata om skydd i verklig användning, skild från de kontrollerade prövningarnas efficacy-mått.
    Immunogenicitet (surrogatmått)
    95–100 procent av barnen uppnådde definierade skyddande antikroppsnivåer för Infanrix hexa, respektive 90–100 procent för Vaxelis, i EMA:s godkännandeunderlagImmunsvar (surrogatmått) för hela det sexvalenta vaccinet, inte ett kliniskt sjukdomsutfall och inte specifikt kikhostekomponentens isolerade antikroppssvar.

    Plats i vaccinationsprogrammet

    Kikhostekomponenten ingår i det sexvalenta kombinationsvaccinet vid 3, 5 och 12 månader, i DTP med polio vid 5 år samt som en DTP-påfyllnad i årskurs 8–9. Sedan 2022 rekommenderas dessutom vaccination av gravida efter vecka 16, vid varje graviditet, för att skydda spädbarnet under de första levnadsmånaderna innan den egna primärserien hunnit ges.

    Kikhosta skiljer sig från difteri och stelkramp genom sin historik: vaccinationen avbröts 1979 och återinfördes först 1996, med ett nytt acellulärt vaccin med lägre reaktogenicitet än det tidigare helcellsvaccinet.

    Källor: FHM – barnvaccinationsprogrammet, FHM – vaccination mot kikhosta

    Säkerhet

    Det gamla helcellsvaccinet bedömdes av Institute of Medicine (IOM) 1991 som förenligt med ett kausalt samband med akut encefalopati; 1994 bedömde IOM excessrisken som förenlig med 0–10,5 fall per miljon immuniseringar, medan evidensen för permanent neurologisk skada bedömdes som otillräcklig. Detta gällde helcellsvaccinet, inte dagens acellulära produkter.

    I den svenska jämförelsen 1992–1995 liknade de acellulära vaccinernas reaktioner DT-kontrollarmens, medan helcellsarmen hade mer långvarig gråt, cyanos, feber och lokala reaktioner – en del av bakgrunden till övergången till acellulärt vaccin.

    En retrospektiv multicenterkohort (2026) av 564 barn med infantile epileptic spasms syndrome (IESS) fann att 53 barn hade debut inom 72 timmar efter vaccination, med en berikning av DTaP-exponering i snabbdebutgruppen (OR 4,00 för dos 1 och 4,67 för dos 2/3 jämfört med andra inaktiverade vacciner); inga sämre långtidsutfall rapporterades i kohorten. Detta är en rapporterad signal i en selekterad kohort, inte ett bevisat orsakssamband och inte en befolkningsincidens.

    Aaby & Benn (2012) och en dansk registerstudie (2019) har undersökt hypotesen om ospecifika, könsdifferentierade effekter av DTP på barnöverlevnad i låginkomstländer. WHO:s oberoende granskning (GACVS) fann att evidenstotaliteten inte stödjer en skadlig effekt av DTP på barnöverlevnad; studier i Bangladesh, Burkina Faso, Indonesien och Papua Nya Guinea bekräftade inte hypotesen.

    Vad avsnittet inte visar: Ingen slutsats dras här utöver vad respektive källa själv anger; signaler i selekterade kohorter (t.ex. IESS-2026) särskiljs uttryckligen från fastställda orsakssamband.

    Källor: IOM 1991 – helcellsvaccin, IOM 1994 – uppföljning, Gustafsson et al. NEJM 1996, IESS-kohort 2026, Aaby & Benn, BMJ Open 2012, Dansk registerstudie 2019, WHO GACVS – DTP

    Programhistorik: avbrott och återinförande 1979–1996

    Sverige avbröt den allmänna kikhostevaccinationen 1979 på grund av det dåvarande vaccinets försämrade skyddseffekt och misstänkta allvarliga biverkningar, och blev därmed ett av få höginkomstländer utan allmän kikhostevaccination. Under de följande vaccinfria åren blev kikhosta åter en vanlig barnsjukdom, med cirka 2 300 sjukhusvårdade barn 1981–1983.

    1986 genomfördes en placebokontrollerad prövning i Sverige där 3 801 barn i åldern 5–11 månader randomiserades till monokomponent pertussistoxoid, tvåkomponentsvaccin eller placebo i form av vaccinets bärarlösning – ett av få exempel där en kikhostekomponent prövats mot en kontroll helt utan vaccinantigen.

    1992–1995 genomfördes en större svensk jämförelse med 9 829 barn randomiserade till tvåkomponents acellulärt, femkomponents acellulärt, helcellsvaccin eller DT som aktiv kontroll. Femkomponentsvaccinet hade högst skyddseffekt. 1996, efter sjutton år utan allmän kikhostevaccination, återinfördes vaccinationen i det svenska programmet med det nya acellulära vaccinet.

    Källor: FHM – vaccination mot kikhosta, Placebo-RCT Sverige, Lancet 1988, Gustafsson et al. NEJM 1996

    Följ vidare

    Följ evidensenIngen studiepost kopplad ännu.Följ beslutenBeslutsregistret: vem beslutade vad, när och på vilket underlag.Följ pengarnaUpphandling, statsbidrag och dokumenterade relationer.

    Kända luckor i vårt underlag

    • EJ EXTRAHERAD

      Kvantifierad smittspridning från vaccinerade personer

      En siffra för hur stor andel av kikhostesmittan i Sverige som förs vidare av vaccinerade personer med lindrig eller symtomfri infektion.

      Uppgiften bedöms finnas i angiven källa men är ännu inte utläst och kontrollerad av oss.

    • EJ EXTRAHERAD

      Letalitet hos spädbarn med definierad nämnare

      Andel dödsfall bland svenska spädbarnsfall av kikhosta, uttryckt med tydlig nämnare, i stället för enstaka absoluta dödsfall.

      Uppgiften bedöms finnas i angiven källa men är ännu inte utläst och kontrollerad av oss.

    • OKÄNT

      Långtidssäkerhet för hela den sexvalenta produkten mot ingen injektion

      En inert-placebokontrollerad långtidsstudie av hela den sexvalenta produkten finns enligt underlaget inte gjord.

      Ingen källa vi har anger uppgiften. Okänt är inte detsamma som noll.

    • OKÄNT

      Orsakssamband DTaP och infantila spasmer

      Befolkningsnämnare och kausal utredning saknas för att gå från den rapporterade signalen i IESS-2026-kohorten till ett fastställt orsakssamband eller en befolkningsrisk.

      Ingen källa vi har anger uppgiften. Okänt är inte detsamma som noll.

    Vår täckning för Kikhosta

    Ett arbetsmått över vår egen dokumentation – aldrig ett medicinskt betyg.

    • Sjukdomsbeskrivning63 ord, 2 källhänvisning(ar).Källbelagd
    • Smittväg och förlopp2 stycken om smittväg, 2 om förlopp.Källbelagd
    • Svensk epidemiologi och historik1 svensk(a) källhänvisning(ar).Källbelagd
    • Mått med nämnare8 av 8 mått är kompletta med nämnare.Källbelagd
    • Komplikationer2 av 3 med angiven frekvens.Källbelagd
    • Vaccinets roll (tre mått isär)3 av 3 dimensioner har källbelagt värde. Övriga står som okända, inte som noll.Källbelagd
    • Program och timing3 vaccinbegrepp, 0 handelsprodukt(er) kopplade.Källbelagd
    • Säkerhet4 stycken, 7 källhänvisning(ar).Källbelagd
    • Policyhistorik3 stycken policyhistorik.Källbelagd
    • StudierIngen studiepost kopplad ännu.Källåterställning krävs
    • Granskade påståendenInget påstående brutet ned för sjukdomen ännu.Källåterställning krävs
    • Källor och proveniens17 källpost(er) i profilen.Källbelagd

    Källor

    1. FHM – kikhostestatistik – Folkhälsomyndigheten. Kikhosta – sjukdomsstatistik. Anmälda fall per år, incidens och åldersfördelning, inklusive spädbarn under 1 år. Länk
    2. FHM – vaccination mot kikhosta – Folkhälsomyndigheten. Vaccination mot kikhosta. Historik kring avbrottet 1979 och återinförandet 1996, skyddseffekt, avtagande skydd och vaccination under graviditet. Länk
    3. FHM – barnvaccinationsprogrammet – Folkhälsomyndigheten. Det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Doser vid 3, 5 och 12 månader, 5 år samt i årskurs 8–9. Länk
    4. EMA EPAR – Infanrix hexa – European Medicines Agency. Infanrix hexa – EPAR. Nio studier med nästan 5 000 barn; jämförelse med separata vacciner innehållande samma aktiva substanser; huvudeffektmått skyddande antikroppsnivåer. Länk
    5. EMA EPAR – Vaxelis – European Medicines Agency. Vaxelis – EPAR. Två huvudstudier med över 2 500 barn, jämförelse mot Infanrix hexa, huvudeffektmått antikroppsnivåer. Länk
    6. Placebo-RCT Sverige, Lancet 1988 – Ad Hoc Group for the Study of Pertussis Vaccines. Placebo-controlled trial of two acellular pertussis vaccines in Sweden – protective efficacy and adverse events. Lancet 1988;1(8592):955–960. Länk
    7. Gustafsson et al. NEJM 1996 – Gustafsson L, Hallander HO, Olin P, Reizenstein E, Storsaeter J. A controlled trial of a two-component acellular, a five-component acellular, and a whole-cell pertussis vaccine. N Engl J Med 1996;334:349–355. Länk
    8. Greco et al. NEJM 1996 – Greco D, Salmaso S, Mastrantonio P, et al. A controlled trial of two acellular vaccines and one whole-cell vaccine against pertussis (Italien). N Engl J Med 1996;334:341–348. Länk
    9. Warfel et al. PNAS 2014 – Warfel JM, Zimmerman LI, Merkel TJ. Acellular pertussis vaccines protect against disease but fail to prevent infection and transmission in a nonhuman primate model. Proc Natl Acad Sci USA 2014;111(2):787–792. Länk
    10. Klein et al. NEJM 2012 – Klein NP, Bartlett J, Rowhani-Rahbar A, Fireman B, Baxter R. Waning protection after fifth dose of acellular pertussis vaccine in children. N Engl J Med 2012;367:1012–1019. Länk
    11. IESS-kohort 2026 – Retrospektiv multicenterkohort av 564 barn med infantile epileptic spasms syndrome (IESS). 53 barn hade debut inom 72 timmar efter vaccination; DTaP-exponering var berikad i snabbdebutgruppen (OR 4,00 för dos 1 och 4,67 för dos 2/3 jämfört med andra inaktiverade vacciner). Inga sämre långtidsutfall rapporterades. Länk
    12. Aaby & Benn, BMJ Open 2012 – Aaby P, Benn CS, m.fl. Testing the hypothesis that diphtheria–tetanus–pertussis vaccine has negative non-specific and sex-differential effects on child survival in high-mortality countries. BMJ Open 2012;2:e000707. Länk
    13. Dansk registerstudie 2019 – Dansk nationell registerstudie av 1 122 929 barn som undersöker hur ospecifika vaccineffekter i observationsdata påverkas av kvarvarande confounding kring vaccinationsstatus och samtidig sjuklighet. Länk
    14. WHO GACVS – DTP – World Health Organization, Global Advisory Committee on Vaccine Safety. Diphtheria, tetanus and pertussis vaccines. WHO:s oberoende granskning fann att evidenstotaliteten inte stödjer en skadlig effekt av DTP på barnöverlevnad; studier i Bangladesh, Burkina Faso, Indonesien och Papua Nya Guinea bekräftade inte hypotesen. Länk
    15. IOM 1991 – helcellsvaccin – Institute of Medicine (US). Adverse Effects of Pertussis and Rubella Vaccines. National Academies Press 1991. Bedömde evidensen som förenlig med ett kausalt samband mellan det gamla helcellsvaccinet (DPT) och akut encefalopati. Länk
    16. IOM 1994 – uppföljning – Institute of Medicine (US). DPT Vaccine and Chronic Nervous System Dysfunction: A New Analysis. National Academies Press 1994. Excessrisken för akut encefalopati efter helcellsvaccin bedömdes som förenlig med 0–10,5 fall per miljon immuniseringar; evidensen för permanent neurologisk skada bedömdes som otillräcklig. Länk
    17. Nature Reviews Microbiology 2024 – Översikt av kikhostans epidemiologi och vacciner. Helcellsvaccinets utrullning associerades med dramatisk incidensminskning; reaktogenicitet drev övergången till acellulära vacciner; flera höginkomstländer med hög acellulär täckning har sett återkomst av kikhosta. Kvarstående osäkerheter om skyddets varaktighet, transmission och bakteriell evolution. Länk